Ja det har vi ju alla… Var inne o läste på en blogg i dag (har adressen på jobbet så jag kommer tyvärr inte ihåg namnet på bloggen) och det var en tjej som bestämt sig för att tävla i Luciapokalen i Bodyfitness i år. Hon gick ut med detta först nu för hon tycker inte att det är nån ide att säga något tidigare, att massa folk vet om att man ska tävla, speciellt om man skulle misslyckas, då är det ju pinsamt att så många ser en misslyckas… och att det blir en stor yttre påverkan, o hon gör det för sin egen skull inte för att få uppmärksamhet på gymmet….Förväntar sig ingen pallplacering utan resan till tävlingen är hennes pris…Och att redan nu säga att man har som mål att tävla om ett år var heller inget positivt i henne ögon.
Jag säger inte att det är något fel på att tänka så, men jag blev lite full i skratt för jag tänker helt tvärt emot. Alla sporras vi ju av olika själ, själv tänker jag såhär:
- Jag har alltid långsiktiga mål med träning o livet i övrigt, mål måste jag ha för att veta vilka val jag ska göra. I mitt fall är målet tävling om ett år, och då förbereder jag mig redan nu psykiskt och fysiskt för vad som komma skall.
- Delar gärna med mig av mina mål för jag behöver delvis en ”yttre påverkan”. Jag gillar inte att misslyckas och då är det ju en sporre till att kämpa hårdare för att inte misslyckas o behöva visa det för andra.
- Att kunna visa resultat för andra är också en sporre för mig, att veta att det finns flera hundra läsare där ute som har ögonen på mig och då tro sjutton att jag vill prestera. Annars är det ju so att baka en jättegod kaka o inte få dela med sig av den… 
- Jag skulle ALDRIG nöja mig med att säga att ”resan till tävlingen ” är priset och inte förvänta mig pallplacering! NEVER EVER!! Ska jag tävla måste jag ju tro på mig själv och eftersom jag kör mycket mental träning så kan jag ju inte nöja mig med att bara va med på tävlingen, tro fan jag ska upp på pallen!! Har jag höga krav på mig själv? JA, men det ska man ha, det mår jag bra av!
- Jag har gått på diet 2 ggr tidigare + nu så jag vet vilket jävlar slit det är och jag vet att många misslyckas men har man en vilja av stål, ett solklart mål, en bra coach o goda vänner o läsare 
som peppar så är det för mig tillräckligt för att satsa på nästa års luciapokalen, o ja, jag säger det redan nu! Det är ju inte precis något jag kom på förra veckan utan jag har funderat länge på att tävla, bara inte träffat rätt folk som inspirerat mig tidigare…
- Självklart gör jag det av egen vilja o inte som hon skrev ”för att vara fitnesstjejen på gymmet” o få uppmärksamhet för den sakens skull. Det är en dröm som vuxit sig stark under en längre tid o nu kände jag att jag är i rätt skede i livet att ge mig själv en rejäl utmaning o satsa på mig själv!
Detta är precis varför jag älskar blogga, jag kan skriva mina åsikter o mitt tänk, sedan är det jättebra om ni läsare vill ge kritik eller beröm! Båda delarna mottages gärna! Lite kritik kan vara bra ibland, man hamnar ju lätt i tunnelseende när man är så målmedveten o fokuserad som jag är!
Oj , det blev ett lång inlägg idag… ville bara delge min syn på situationen, men som jag sa, alla sporras i av olika saker, inget är rätt eller fel!
Stoooor gonatt kram till er! /Tess
BIG SMILE!!!! Har grymt skön träningsvärk i bröst från passet jag körde med Paulina i går, dessa bröstövningar blev det:
